In på skolschemat med privatekonomi!

Igår var jag hela dagen på Finansinspektionen. Jag, tillsammans med bankernas privatekonomer och Alectas pensionsekonom, var inbjudna för att tala om privatekonomi.

De som kommit för att lyssna och lära var en samling intresserade och engagerade samhällskunskapslärare från hela landet.

Vi pratade bland annat om hur ungdomar idag ser på privatekonomi och vilket stort intresse de faktiskt har av ämnet. Samtidigt kunde vi konstatera att bristen på kunskap ofta gör att många trampar snett.

En lärare berättade att elever tar dyra SMS-lån för att till exempel finansiera studentfesten eller köpet av ny mobiltelefon. Många unga har i tidig ålder dragit på sig skulder och betalningsanmärkningar som de får dras med stora delar av vuxenlivet och som påverkar möjligheterna att få en fungerande ekonomi i framtiden.

Min bestämda uppfattning är att privatekonomi måste in på skolschemat. Det får inte vara så att ungdomars kunskap om ämnet är helt beroende av engagerade lärare som på eget initiativ lär ut hur saker och ting fungerar.

Vi föräldrar har naturligtvis ett stort ansvar att lära våra barn hur ekonomi fungerar, vilka fallgropar som finns men också vilka möjligheter man har. Men det är inte alla förunnat att ha föräldrar som jobbar på bank, är pensionsexperter eller jurister, och jag tycker att alla ungdomar ska ha fått samma möjligheter när de kliver ut i vuxenlivet, oavsett bakgrund.

Anna Allerstrand

En halv miljon i tjänstepension

Tänk om du hade en halv miljon kronor – det vore väl trevligt?

Det kan ju låta som en dröm men är faktiskt en sanning för till exempel många av de byggnadsarbetare, florister eller maskinmontörer som har kollektivavtal.

Men tyvärr är det fortfarande många som inte känner till att arbetsgivaren regelbundet sätter av pengar till tjänstepensionen. Och ännu färre vet hur mycket pengar det faktiskt rör sig om. För en privatanställd arbetare med 22 000 kronor i månadslön rör det sig om drygt 10 000 kronor per år som betalas in. Och över ett helt yrkesliv kan det faktiskt bli över en halv miljon.

Jag såg på Privata Affärers hemsida att Nordea hade gjort en undersökning som visar att fyra av tio svenskar känner oro för pensionen.

Många gånger tror jag att oron för pension bottnar i brist på kunskap om hur systemet fungerar. Och just bristen på kunskap om till exempel tjänstepensionen och dess betydelse för den totala pensionen tror jag kan leda till onödig oro.

Anna Allerstrand
 

 

 

Hur vet jag att arbetsgivaren har betalat in tjänstepension enligt avtal?

Minns du den där sommaren på 1970-talet när du jobbade på Nisses grillkiosk? Nisse var en trevlig prick men fanns det kollektivavtal? Betalade han i så fall in tjänstepensionen enligt avtal?

AMF har uppgifter om vilken arbetsgivare som har betalat in din tjänstepension som privatanställd arbetare fram till 1995 (från 1996 och framåt är det Fora). Om du misstänker att det är "något fuffens" med din tjänstepension hör du av dig till AMF kundservice, tfn: 020-696320. Felaktiga uppgifter om tjänstepensionen kan naturligtvis korrigeras om du kan styrka din anställning genom t.ex. tjänstgöringsintyg eller lönebesked. Privatanställda tjänstemän har motsvarande möjlighet via Collectum.

Det här är mycket sällan ett problem. I de allra flesta fall har tjänstepensionen betalats in precis som den ska.

Dan Adolphson

Det är bara de äldre som hörs

När pensionssystemet diskuteras i den offentliga debatten är det nästan aldrig yngre människor som har synpunkter. Oftast är det istället de som är lite äldre som har åsikter och då nästan alltid negativa sådana.  I onsdagens SvD tyckte till exempel KG Scherman att politikerna mörkar om pensionen. Och någon vecka tidigare såg jag rubriken ”Pensionerna spekuleras bort på börsen”

Det är självklart positivt att systemet debatteras och diskuteras och att nackdelarna lyfts fram liksom fördelarna. Men jag kan tycka att det är olyckligt att de som är yngre och faktiskt de som i störst utsträckning kommer att leva med det nya pensionssystemet, aldrig riktigt kommer till tals.

Vi gjorde en undersökning för några år sedan om bland annat inställningen till att göra egna val. Bland de yngre tillfrågade var inställningen klart positiv, närmare 8 av 10, tyckte att det var bra att man kunde välja hur ens pension skulle förvaltas. Bland de tillfrågade som var mellan 41-55 år tyckte bara drygt hälften att det var bra, och närmare 4 av 10 tyckte att det var dåligt.

I samma undersökning frågade vi om vad man tyckte om det ökade ansvaret för den egna pensionen. Även där var skillnaderna väldigt stor mellan yngre och äldre.
 
Oavsett vad vi diskuterar måste vi komma ihåg att alla har sin egen verklighetsbeskrivning. Och när vi som har passerat 40-strecket pratar pensionssystemet, kan vi inte automatiskt göra oss till talespersoner även för den yngre generationen - vi måste ta reda på vad de tycker först.

Anna Allerstrand

Islänningar kan få en bra pension

Jag läser i gårdagens DI att de isländska statliga pensionsfonder har klarat sig mycket bättre under den finansiella krisen, än våra egna AP-fonder.

Det kan ju tyckas lite märkligt med tanke på hur den isländska ekonomin drabbades av krisen. Det skämtades ju till och med rått om att vem som helst kunde köpa hela Island för en krona.

Anledningen till att de isländska spararna ändå slapp se sina pensionspengar krympa ihop till ingenting sägs bero på en bra riskspridning, vilket låter rimligt. Jag tror att de flesta av oss strävar mot att hantera riskerna i våra liv.

Jag ägnade mig faktiskt en hel del åt riskspridning när vi var i Paris. För det första packade vi i olika väskor om någon skulle försvinna på vägen. Jag hade redan hemma rensat plånboken så att endast två betalkort återstod. Jag, maken och barnen hade alla våra egna plånböcker istället för att samla allting i en, för att minimera risken för att bli av med allt om tjuven eller slarvet skulle vara framme. 

När det handlar om pensionspengar så tror jag inte att det går att klara sig helt utan skråmor i en global finanskris. Men risken att drabbas av allvarliga skador är klart mindre om man sprider ut sina tillgångar.

Anna Allerstrand

Flyttavgift i PPM

Jag är precis hemkommen efter några härliga dagar i Paris, en helt fantastisk stad.
Efter att under ledigheten ha tänkt på helt andra saker än jobbet, kan jag konstatera att pensionsvärlden inte slutar snurra bara för att jag inte är där.

Ett antal ändringar i premiepensionssystemet är på gång. Bland annat föreslår regeringen att de som byter fonder ofta ska få betala för sina byten.

Jag hörde en kollega i branschen säga att hon tyckte att det var en dålig idé, eftersom det skulle hindra människor från att vara aktiva. Jag kan till viss del förstå vad hon menade men jag tycker ändå att det är en bra idé med avgiften.

Att byta premiepensionsfonder är idag helt gratis för spararen, men det är inte samma sak som att det inte uppstår en kostnad i samband med byten. Vid ett fondbyte ska ju pengarna flyttas från den ena fonden till den andra, och det finns ju så klart en viss administration kring detta.

Idag får alla som har premiepension betala för de byten som görs, även den som inte genomför ett enda byte, vilket är orättvist. Det som nu föreslås är att det ska vara kostnadsfritt att byta upp till fyra gånger på ett år. Vill man stuva om bland sina fonder oftare har PPM räknat ut att det bör kosta 20  kronor per ytterligare byte.

Att hålla kolla och vara aktiv med sin premiepension tycker jag är bra, men för den vanliga spararen räcker fyra byten per år alldeles utmärkt.

Det bästa är att placera sina pengar på ett väl balanserat sätt för att få den riskspridning som passar, då behöver man inte hålla på att ändra hela tiden och man slipper dessutom oroa sig när saker och ting förändras här i världen.

Här kan du läsa hela förslaget.

Anna Allerstrand

Understanding the Swedish Pension System

Många svenskar upplever att det svenska pensionssystemet är komplicerat. Men för alla engelsktalande som bor och arbetar i Sverige blir det ännu kämpigare. Informationen om pensionen på engelska är minst sagt sparsmakad. Förra veckan var jag inbjuden att prata om pensionen för International Friends of Gothenburg, en ideell organisation för engelskspråkiga i Göteborg. Jag letade efter orden både en och två gånger. Men åhörarna uttryckte stor uppskattning eftersom en genomgång om pensionen bevisligen är svår att komma över. Försäkringskassan, PPM, Minpension.se, försäkringsbolag och banker ger nedbantad information. I vissa fall finns det ingen engelsk översättning alls. Seriously confusing är bara förnamnet. Jag hoppas på en ändring. Minpension.se eller det orange kuvertet på engelska skulle vara en bra start.

Dan Adolphson

Det är bara utsidan som ändras

Jag har haft anledning att reflektera över ålder den senaste tiden. Inför makens stundande 50-årskalas tittar jag igenom en massa gamla fotografier. Och när jag tittar på bilderna konstaterar jag att ingenting har hänt - vi är precis samma personer då som nu, fast i en lite äldre och något rynkigare ”kostym”.

På kultursidorna i dagens DN är det en stor bild och intervju med Iggy Pop .Han ser precis ut som han gjorde för 35 år sen. Äldre och mer fårad så klart, karln har levt ett hårt liv och han är ju en bit över 60 år, men i grund och botten verkar han vara samma person.

När jag satt där på Roslagsbanan i morse funderade jag på hur lite vi egentligen förändras med stigande ålder. Gårdagens pensionärer hade hatt och gillade Ulla Billquist och dragspelsmusik, för det var den musik de dansade till när de var unga. Dagens pensionärer springer maraton, kör motorcykel och lyssnar på Beatles och Rolling Stones. 

Jag tänkte på mina ungdomar hemma och såg helt plötsligt en bild framför mig hur de kommer att se ut som pensionärer. De kommer att ha häng på brallorna, köra skateboard med kepsen bakfram, och lyssna på Tupac och Metallica i framtidens musikmaskin.

Själv kommer jag att bära jeans så länge detta klädesplagg överhuvudtaget tillverkas. Jag kommer att fortsätta att lyssna på David Bowie och Supertramp hög volym antagligen till mina, förhoppningsvis, kommande barnbarns förundran.

Anna Allerstrand

Pensioner är kul

Jag pratade i förmiddags med kollegan Cecilia som såg alldeles lycklig ut. Hon berättade att en i dagispersonalen precis blivit varse att Cecilia jobbade på AMF. 

Tyvärr så har det under våren inte alltid varit så kul att säga att man jobbar på AMF, med alla tråkiga händelser som varit. Många av oss medarbetare stelnar fortfarande till lite när någon konstaterar att man jobbar på AMF.

Men dagispersonalens ”jaha, du jobbar på AMF” utmynnade inte i något annat än allmänna frågor om pensionssystemet och den egna tjänstepensionen, KAP-KL. 

Att veta något om ett ämne som många upplever svårt, och att få dela med sig av sina kunskaper ger ofta en stor tillfredsställelse. Det var det jag såg hos Cecilia imorse. 

Jag fick ju en fråga för ett tag sen hur jag, som ändå var rätt normal och trevlig, kunde jobba med något så trist som pensioner.

Och svaret är väl precis det. Det är helt enkelt himla kul att känna att man, genom sin egen kunskap, faktiskt kan hjälpa människor att fatta sina egna viktiga beslut. 

Anna Allerstrand

PPM-fonderna har kvicknat till!

Jag var precis inne på PPM och kollade mina premiepensionpengar. Till min glädje kan jag konstatera att de har piggnat till och att 2009 hittills har gett värdet en rejäl skjuts framåt.

När det orange kuvertet kommer varje år brukar min man sucka och tala om det orättvisa i att min premiepension är mycket mera värd än hans. Orättvisan i hans ögon ligger i att jag jobbar med pensioner och alltså kan mycket mer om ämnet än han.

Jag har förklarat att det inte handlar om att jag ”vet” vilka fonder som kommer att gå bra, utan det handlar om engagemang. Man kan inte sitta år ut och år in i fonder som man valde för nästan nio år sedan och som man inte längre kommer ihåg varför man valde, och vara besviken över värdeutvecklingen.

Sedan några månader tillbaka har jag förtroendet att även ta hand om makens premiepension. Och bara genom några enkla förändringar har jag lyckats vända en negativ utveckling. Hans premiepension är fortfarande bra mycket mindre värd än min men det går i alla fall åt rätt håll.

Anna Allerstrand